lillis

12 januari 2010 14:04

Förstår att du inte känner dig på humör när läget är som det är.Märkte på mitt barnbarn Peter hur deppig han blev efter ett tag,han gick arbetslös nästan ett år men nu har han fått tillbaka sitt gammla jobb
Hoppas att du snart får napp på jobb håller tummarna för dig
Kram

Lena

12 januari 2010 14:13

Hej Yvonne!
Visst är det tråkigt när man känner så som du gör nu.Jag vet nog själv hur det är.Alina blir allt rundare hon med.Hoppas du hittar något jobb snart.Du ska se att det vänder.
Många kramar till dig

Skomakar Lisa

12 januari 2010 19:27

Jaa du, ett tack för din ansökan kan de ju kosta på sig tycker man. Hur ska det bli framöver tro.?? Politikerna är mera intresserade att vara i Bryssel och jobba än att se till det här landet.
Hoppas du hittar ett arbete ... då kan du ju se tillbaka på den här tiden som en extra lite ledidghet.
KRam på dig !!!

Sussi

12 januari 2010 20:30

Den sociala biten är så otrolig viktig. Jag förstår inte heller hur jag ska lyckas klara mig utan den.

Jag har också sökt en hel del jobb men har inte heller fått så många svar att dom fått ansökan.

Hoppas humöret återkommer snart
Kramisar

margit

12 januari 2010 20:38

Hej Yvonne! Ja det är kanske inte så konstigt att det kan kännas motigt och trisst...söka jobb...och söka jobb..och så blir det inget mer..är man ung så har man väl mera energi...och om det fanns jobb att få när du söker så vore det ju också enklare. Får man nej...eller inget hör...och man sökt såklart att man "tröttnar"...Tror att det är rätt naturlig känsla du har!!
Krane till dej min vän!!/Margit

Ingegerd

12 januari 2010 21:23

Det kallas vinter! Jag e inte heller på humör på den här årstiden. Vi får invänta ljusare tider, då känns det lite lättare igen!

Berit Elisabet med Kasper

12 januari 2010 21:27

Vet man bara att det är slutjobbat - och det gör man ju som pensionär - då tror jag det är lättare. man skaffar sig andra "sociala bitar". Men det är klart, jag trappade ner stegvis och dessutom frivilligt.
Hoppas att du får napp snart, konjunkturen lär ju vara på väg upp även om arbetslösheten väntas åtminstone bestå ännu ett bra tag.
Jobb eller inte - snart är det vår, och då tror jag allt kommer att känna lättare.
Och kanske kommer jobbet flygande med solen! :)

Siv

13 januari 2010 07:27

Kul att ankan får heta Doris. Jag hade en anka i slutet av 60-talet som hette så. Hur hon fick sitt namn ska jag berätta för dig i förtroende när vi träffas. Roligt att det nu finns en ny ank-Doris.
Ankor är trevliga djur, men jag lärde mig aldrig tycka om ankäggen.

Min blogg är fortfarande omöjlig att logga in på för mig, jag har mailat tre gånger till info@bloggplatsen.se men inte fått något svar så jag får väl ge upp denna blogg-site.

Jag har en annan blogg också, men jag har tyckt denna var så trevlig.

Kram Ruth

13 januari 2010 10:16

Jobbigt att ställa om sig till att vara hemmafru, men snart vänjer du dig och får rå om all din vakna tid själv. Nu kan du sy och måla, sattsa mera på det och sälj på nätet, starta eget. Hundarna är säkert överlyckliga när dom ser dig varje timma på dagen. Hoppas du kommer över din tristess.

gerty

13 januari 2010 13:05

Du skall se att det dyker upp ett jobb när du minst anar, hoppas att det funkar med parningen, och du skall väl snart ha valpar

Lena "Roshultskan"

13 januari 2010 15:12

Åh, vad jag önskar att det ska vända för dig på såväl jobb som humörsidan.
Sååå dålig stil av dem som inte ens svarar på jobbansökaningar *usch*
Men snälla Yvonne,,,du har dina djur och de är säkert lyckliga över att du är hemma...kanske kan du finna en mening med att vara utan arbete...när du nu kan bestämma över din dag så försök att göra det du vill så länge du kan. Förstår att ett jobb är viktigt, men av erfarenhet vet jag att det finns det som är viktigare =D
Kramar och Lycka till !!!